Har sagt det förut men säger det igen, ibland verkligen kräks jag på en del jag jobbar med. Som vanligt får jag vara överallt och ingenstans, hjälpa till här och där. Får jag någon hjälp? Nej, eller jo om jag gör det eller det ist så hjälper dom mig med något. Suck. Skit får man för att man inte hunnit städa. "Maria, har du inte stätat ***** rum?" "Nu måste jag städa, fyfan. Det är inte kul att komma och göra dagens jobb!" Nehee, men skit i det då! Du kunde bett mig ta rummet innan jag gick hem, sen skita i om det skulle blivit övertid för mig. Va inte en sån jävla bitterfitta! (ursäkta språket)

Vad kommer egentligen först? Att patienterna mår bra och inte känner sig oroliga eller springa runt med en moppjävlel i högsta hugg? Och till dig som jag jobbade dag med. Varför kunde inte du hjälp till då? Inte bara gå runt och säga "Du ska väl också städa?" När du var färdig med ditt så kinde du väl kommit och satt dig med gubben så jag kunde städa eller hur? Men nej, då ska du göra det eller det, beställa hit och dit, eller fika.

Ibland blir jag bara så jävla less på en del människor.
Jag vet att jag inte ska ta åt mig av sånt skit, men idag gjorde jag faktiskt det, men nu vet jag till nästa gång, jag tänker städa, sen om någon sitter och skriker osv så låter jag det vara för jag måste ju städa för att inte göra kvällspersonalen sur. Så nästa gång, räkna inte med mig, jag ska göra som alla andra, jag ska bara göra det som är "mitt" för dagen. Så det så!!