iaas

Nu är det ett bra tag sen jag skrev något här. Jag har helt ärligt inte ägnat bloggen någon tanke men känner nu att jag behöver skriva av mig. 

 

I Augusti förra året drabbades min mamma av en stroke. Hon och pappa befann sig vid detta tillfälle på semester i Grekland, Zakhyntos. Hon hamnade då på sjukhus där. Låg 3-4 dagar utan behandling. Senare flögs hon till Athen där behandling påbörjades. Hon låg 1 vecka på sjukhus i Grekland innan hon var så pass stabil att kunna flygas hem i ambulansflyg. Väl hemma i Sverige igen hamnade hon på Danderyd. Hon fick peg, en slang direkt in i magsäcken för att hon skulle få i sig näring. Totalt har hon legat ca 4 månader på sjukhus. 

Idag är hon hemma. Hon är förlamad på höger sida och har tappat talet, afasi. Viljan finns där och hon tränar varje dag. Pegen är bort och hon kan äta vänlig mat 

 

Min mamma är där men ändå inte.. När hon var "frisk" brukade jag ringa henne mer eller mindre varje dag  idag pratar jag jag knappt med henne och jag får så dåligt samvete. Tänker varje dag att jag ska ringa ett videosamtal till henne men det blir inte av. 

 

Vissa dagar känner jag att jag bara vill prata med mamma. Idag är en sådan dag. Jag saknar min mamma. Hon finns här men ändå inte. Förstår ni vad jag menar?